Kidzen somnade tack och lov (ganska trötta) redan strax innan 18. Dem har varit förj*vliga idag:( jodå, de har också sina dar och idag har de verkligen satt mig på plats och testat mina gränser. Idag har jag haft sprängande huvudvärk som gått ända ner till nacken. Känns som jag fått nackspärr nu. Jag ville ge upp varje timme idag. . . Men så kom han, om än lite senare än vanligt, räddaren i nöden: Sebbe!
Han vet att det är lite tufft just nu och att jag inte orkar. Älskar när han läser av situationen och vet vad han ska göra. Han tog ungarna och stack långt långt bort... så jag slapp höra dem;)
Ungarna sover, sebbe är på middag med laget och sponsorer. Jag har tagit en varm dusch och nu hämtat täcket, ett äpple och kurat ner mig i soffan där jag planerar att slumra in.
Det är en sån dag idag och jag känner mig som en påse skit och världens sämsta mamma:( riktigt jävla ruttet, öppet och ärligt. DÄRFÖR tänker jag somna fort och vakna till en förhoppningsvis bättre dag imorrn. Tack å hej, kom aldrig mer tillbax!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar